Daniel Östersjö är en sångare, musiker och låtskrivare från Stockholm, som för några år sedan flyttat ut till ett missionshus i norra Uppland. Han har spelat tillsammans med Tomas Andersson Wij, Peter Asplund, Eva Hillered, Moa Killander, Bengt Söderhäll och Elin Lyth mfl. Uppvuxen i frikyrkan, har musiken alltid haft en central plats i hans liv, religionsallergin har fått humanism och filosofi att betyda mycket. Liksom poesin, både att läsa, skriva egen, och tonsätta. Han har tonsatt Gunnar Ekelöf, Tomas Tranströmer, Ylva Eggehorn, Stig Dagerman, Bengt Söderhäll och nu senast Elsie Johansson. De flesta av sångerna på den nya skivan skrevs redan för tre år sedan, när han upptäckte Elsies poesi. Sedan kom det franska äventyret Le lac long 814 tillsammans med Bengt Söderhäll – de har spelat i Frankrike, Belgien, Tjeckien, Danmark och runtom i Sverige, och de sångerna har mer än 150 000 spelningar på Spotify. Så öppnades en dörr för att få spela sångerna för Elsie personligen, och hon blev mycket rörd och fullständigt engagerad i att få dem utgivna. Hon skriver nya texter till skivan och ytterligare några dikter blir sånger under en intensiv period på senhösten 2019.
Daniels tidigare projekt:
2008 – Black box, debutskivan, som delvis är en livetagning från biokafé Tellus i Midsommarkransen, Stockholm. Förutom två sånger med text av Gunnar Ekelöf är det Daniels egna texter som står i förgrunden. Skivan är också en bok där sångtexterna är dikter.
2011 – Landet har lossnat – en studioproduktion med samma musiker som från första skivan: Fredrik Cerha, gitarr, och vars studio används, Johan Nyberg, bas, och Emil Olin, trummor. Daniel själv sjunger och spelar gitarr, dragspel, mandolin och piano. Skivan gästas också av Tomas Andersson Wij, Peter Asplund, Hanna Cronhjort och Patrik Ajaxén. På skivan finns också en sång skriven tillsammans med Hugo Wester och ”Krön” med Tomas Tranströmers fantastiska text.
2015 – Birgitta svit – ett ungefär 40 minuter långt verk som är Daniels tonsättning av Stig Dagermans diktcykel från 1949 (publicerad i Prisma 1950). En existentiell pärla där lyrikern Dagerman glimrar extra starkt. Något av det vackraste som skrivits på svenska. De sex sångerna interfolieras med instrumentalpartier och detta album lutar sig ännu mer mot jazzen än tidigare produktioner. Skivan spelas in hos Ruben Engzell med Maria Grönlund, sång, Peter Asplund, trumpet, Joakim Laksov, cello, Fredrik Cerha, gitarr, Anders Berg, piano, Johan Nyberg, bas, Emil Olin, trummor. Daniel sjunger och spelar gitarr. I arbetet med skivan kommer han att lära känna Bengt Söderhäll, som är ordförande för Stig Dagerman-sällskapet; han skriver en text till skivan och det blir början på en lång vänskap.
Daniel går ner i tid på sitt systemutvecklingsjobb i järnvägssektorn, och får därigenom lättare att genomföra sina musikprojekt. Han driver sedan 2012 tillsammans med sin fru Anneli Åhlén Östersjö och Lugnets Kulturförening en ”visfäst” i det gamla missionshuset som blir deras hem. Ett reportage om deras missionshus i Arbetarbladet 2017-02-02
2017 ger han ut en skiva tillsammans med den norrländske poeten Erik Wikström. ”Låt det blöda” – baserad på hans samling med kortdikter med samma namn. Samma år tar Tomas Andersson Wij upp tråden med deras gemensamma skiva ”Om vi möts” som var tänkt att bli Daniels debut 2003, men en trafikolycka kom i vägen och skivan färdigställdes aldrig. Nu tar de den till Ruben Engzell, och ger ut den på YTFR, fjorton år senare. Trots att sångerna är skrivna före olyckan, finns smärtan som ett tydligt tema och Daniel skriver en långdikt om olyckan, som gett honom kronisk huvudvärk. Recitativet ”Alltid någon annan” fogas till albumet och blir en centralpunkt i konserterna han ger med materialet.
2018 ger Daniel ut en skiva på franska tillsammans med poeten Bengt Söderhäll, de går under artistnamnet Le lac long 814, namnet som betyder ”Den långa sjön” syftar på Dalälven; de bor på var sin sida om vattendraget och dess flöde genomsyrar dikterna, naturlyrik med symbolik som pekar ut en humanistisk människosyn och manar till empati. Skivan heter ”Treize chansons”, tretton sånger, och de har releasekonserter i Gävle, Paris och Stockholm. På två av sångerna medverkar en fransk sångerska som bor i Köpenhamn, Magali Michaut, och de kommer sannolikt göra fler saker framöver… Annars spelar Daniel själv nästan alla instrument på skivan, gitarr, piano, orgel, mandolin, bas och dragspel. Emil Olin spelar trummor och poeten spelar munspel på den proustska madeleinebluesen. Albumet mixas av Ruben Engzell och ges ut av Claes Olson / COMEDIA.
Fönsterspringan blir således Daniels sjunde album. Här framträder han mer som pianist, och precis som på Birgitta svit lånar han mycket från jazzen, men Elsies Johanssons texter står i naturligt fokus. Daniel upptäckte Elsies dikter när hans fru började läsa romanerna, och när Gina van Dam spelade några av sina tonsättningar på Lugnets visfäst. Nio av sångerna skrev han i rask takt hösten 2016 och tanken var då att försöka spela dem live för Elsie själv någon gång. Landskapet kring Lugnet, missionshuset, harmonierar så väl med Elsies dikter, älggräset, pärlugglan, hararna finns runt knuten.
Så länge fick sångerna ligga i byrålådan medan andra musikprojekt tog mycket av hans tid. Under dessa år jobbar han mycket med Erik Wikström, Bengt Söderhäll, Moa Killander, och Elin Lyth. Han hjälper Sebastian Mantel med en demo, på samma sätt som han tidigare gjort med Lena Killgren och med Ingmar Rhodin. Han gör också ett kortare samarbete med Arat Arnehed och medverkar på en inspelning till stöd för Pussy Riot i Claes Olsons regi. Han är ute mycket med sångerna från ”Om vi möts” på festivaler och privata tillställningar. Le lac long 814 öppnar vägarna ut mot Europa – en del av resorna sker med tåg och finns beskrivna på tågluffarsajten Europa runt.
Till slut blir det ett par gemensamma bekanta med Bengt Söderhäll, som visar sig umgås nära med Elsie, Marianna och Don De Fina, pensionerade filmproducenter som har varit verksamma i Hollywood i många år, men som nu bor i ett torp invid Vendelsjön. På hösten 2019 blir Daniel ditbjuden och får spela sångerna för Elsie, hon beskriver själv så bra vad som hände där i sjötorpet, och det leder fram till ett konstnärligt nära samarbete med henne. Det blir totalt femton sånger, den sista skriver Daniel på plats vid flygeln på Klaverens hus i Lövstabruk, och han spelar in Elsie själv när hon läser alla dikterna i samma ordning som sångerna på albumet.
Det finns mycket glädje och kärlek i det här materialet, det allvarliga tilltalet till trots. När de kommer in till fotografens studio, småfnissande som tonåringar, är fotografen bestämd: han har läst alla dikterna och bilderna måste vara fria från skratt och leenden. Humorn och allvaret har dock alltid varit till hands sida vid sida för Daniel.
Daniel har varit gift tre gånger: Eija Kapraali/Dahlberg (1989-1994) med vilken han har sönerna Victor (1990) och Rasmus (1993); Carina Månsson (2002-2008), med vilken han har dottern Alva (1999); Anneli Åhlén (sedan 2012). Han är son till Lars och Else-Marie Carlsson, fadern baptistpastor, modern religions- och svensklärare, tredje barnet i en syskonsskara om fyra: Stefan Östersjö (1967) är professor på musikhögskolan i Piteå, Maria Cronhjort (1969) är anestesiläkare på Södersjukhuset i Stockholm, Lisa Enocksson (1971) är språklärare och gjorde en stor insats för Daniels franska uttal inför Treize chansons.
Själv föddes Daniel 1970 på S:t Eriks sjukhus. Han växte upp i Stocksund, Danderyd, strax norr om Stockholm. Han har bott i Vårby gård, Vallentuna, Solna och bor nu på Lugnet, i skogen mellan Marma och Karlholm, i Tierps kommun, postort Älvkarleby. 1989-2000 jobbade han på SJ, med biljettförsäljning, interninformation, systemtest och systemdesign. Sedan 2000 jobbar han på Linkon, som sedan byter namn till SilverRail Technologies, där han arbetar med programmering, databashantering, test, kundkontakter, med internationellt biljettutbud och deltar i olika europeiska arbetsgrupper inom järnvägssektorns finansiella, kommersiella och tekniska domäner, på SJs uppdrag. Den svenska försäljningen av Interrailkort ligger bland annat inom hans ansvarsområde.
Han har studerat litteraturvetenskap, filosofi, och systemvetenskap, men är självlärd när det kommer till musiken. Han är aktiv i föreningar, bl a som ledamot i styrelsen för YTF, ordförande i Lugnets Kulturförening och Sätra/Kårbo Byalag. Hans eget skivbolag heter ”inifrån” – det är därifrån kraften och idéerna kommer.
Vilka projekt finns för framtiden? En skiva med nya melodier till Joe Hills texter? En skiva med Magali Michaut där hon sjunger hans tonsättningar av Guillaume Apollinaire? Hans egna ”otro”-sånger med låneord från psalmer i ny sekulär kontext? Först får vi följa vad som händer när fönsterspringan är öppen.
Nu ska jag tala till mig själv som till en frände
när tanken bränner fast i gamla spår
Strömmarna tar tag i mig där jag ensam simmat ut
Sången som du sjöng för mig när dagen tagit slut
Låt mig bara stirra tomt i mörkret
så ska jag ta mig samman
om det går